fitforhenan

Precis som min faster säger, så var det idag extra supertungt att ta sig i kragen och hoppa i kläderna. Björn och jag  låg som döa sillar på övervåningen efter det fatala misstaget att "bara ta fem" innan löprundan. Vi såg på varran och sa: en enda döskalle.. är det så farligt egentligen? (jag) och sen sa vi att herregud i hela fridens namn hur svårt kan det vara?! nu gör vi det. (han)

Och så kutade vi iväg. Trots hans onda vader efter de tidigare rundorna och trots mina ömma armar efter paddlingen igår. (Vad beträffar paddlingen så ska det klargöras att jag alltid måste sitta längst fram, och får utstå ett väldigt liv från baksätet om jag mot förmodan skulle få nåt trockel med paddeln så den inte nuddar vattnet i exakta intervaller. Motsvarande möjlighet till kontroll av hans ansträngning saknas helt)

Tilläggas bör också att jag idag joggade halvmilen med min nya vikter runt handlederna och till skillnad från Malin, som visst tappat ett kilo (jihoo!) var jag alltså två kilo tyngre i spåret idag!